ABOUT PARENTING

 

Vilka dagar det varit sen jag skrev här sist. Fredagen gick löjligt fort och jag hann knappt kolla på min telefon. Det var gassa skönt dock. 06 var jag ch Petronella i stallet och red ut en myssväng innan hon började jobba. Det enda jag tänkte när jag var klar vid 9 var YES!! NU kan jag äntligen åka hem och ta tag i hemmet.. Men icke!

Jag hann bara hem och duscha av mig innan jag och hundarna satt i bilen mot Farsta och Elin för att vara ”kamera assistent” när hon fiskade färgning, klippning och löshår på Amanda, det var tanken iaf. Istället blev jag barnvakt, Gustavs bröder kom, det blev grill och lite öl och jag kom hem strax innan 23 den kvällen, helt död efter överrösta barn och många timmar i solen.

Jag tycker att dagens föräldrar och dåtidens föräldrar verkligen ska ha cred! Jag fattar inte, kanske eftersom jag själv inte har barn att man kan stå ut med deras hysterien eller raseri utbrott och att ständigt ha en bebis skrikandes högt och ljust i ens öra i flera timmar. Jag fattar inte att man sen när man väl har fått ungen att lugna sig/somna kan fortsätta ”som vanligt” tills det repeterar sig varje dag. Nu menar jag inte att ”som vanligt” skulle vara något dumt, men att man får dagen att gå utan pip eller gnäll från föräldern. Jag förstår det inte.

Jag kan erkänna att min syster var väldigt less igår och jag kan ju säga att jag kände med henne! Jag tyckte inte det var fantastiskt men när jag blev avlöst med den lilla, fick ta över den stora och lyckats lugna ned honom efter säkert en timmes tjafs och trotts så hade jag det hur mysigt som helst! Det var en riktigt trevlig kväll tillslut men en väldigt lång dag.

Hur som helst tror jag varken att jag eller Henke är redo att ha det som vår vardag än. Att sätta oss själva åt sidan för att deala med arga, ledsna, sjuka barn. Det är något som kräver mycket jobb, tröst, tid, kärlek, pengar, omtanke, omsorg etc. och det är inte bara en dag, det är varje dag för resten av ditt liv. I min värld är det det iaf. Tills sitt barn är 20 år har man det fulla ansvaret, efter det också egentligen även om man kan släppa en hel del på tyglarna då de faktiskt är ”unga vuxna” då.

Alla har sina egna metoder ch idéer om hur man ska uppfostra sina barn och det säger jag absolut ingenting om, alla får göra på sitt sätt med sina barn, jag tror bara att det är den inställning jag skulle ta med mig in i ett föräldraskap. Jag skulle antagligen bli väldigt lik min egen mamma, det är iaf något jag hoppas på att jag blir. Jag har världens underbaraste mamma och hon är en FANTASTISK mormor, kvinna och individ i sig <3

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>