FRÅN FÖRSTA TILL NU

1930688_158166030758_300541_n
41005_432704450758_981426_n
 24888_357120110758_5877536_n
 76250_453140020758_1578851_n

165241_478903040758_7990082_n

Jag fick min första egna häst när jag fyllde 18 år. Jag fick min Topas 219. En tysk import. Hannoveranare, valack. Jag kunde inte haft en bättre första häst. Han gick inte att lasta, men allt annat gick och det kommer nog aldrig finnas en snällare häst en honom. Han älskade att hoppa och tog sig ann alla konstiga saker jag fick för mig att vi skulle göra, förutom att åka transport. Där var det tvär nej. Att gå till klinik eller dit vi skulle var inga problem, men att gå in i en transport kunde jag bara glömma. Han skulle inte lämna mig eller sitt hem. Han har en mycket speciell plats i mitt hjärta och all den skit vi gick igenom på slutet av hans tid här på jorden ska ingen någonsin behöva gå igenom. Jag hann ha honom i min ägo i ca 2 år innan han blev väldigt sjuk och han tyvärr fick lämna mig här på jorden. Han blev 27 år gammal. Jag längtar tills vi ses igen <3

166335_486938585758_2686102_n

168928_492860185758_6242367_n

269943_10150232740865759_1254017_n

198495_10150119036545759_3741139_n

När vi fick veta att Toppe som vi kallade Topas skulle tas bort fick jag panik. Jag kände att jag inte skulle klara av det om jag inte hade en ny häst. I panik hittade pappa min nästa häst. 2 dagar innanvi tog bort Toppe kom Light a Fire, eller Firren som vi kallar honom in i mitt liv. Ett stort och kraftigt halvblod på 12 år som jag hade provridit i 1/2 meter snö i en hage i Trollhättan. Jag köpte honom för de 30 000:- jag fick i Toppes livförsäkring. Firren var världens snällaste häst från marken men ingen man skulle kasta upp vem som helst på. Han hade inte så mycket motor och han var inriden men mer än så var det inte. Han var en riktig projekt häst. i 2 år kämpade jag med honom, att få honom att sluta stegra när vi skulle rida ut själva eller när vi skulle rida på en volt. Till slut gav jag upp och lämnade ut honom på foder/tillridning i 1 år. Det hela slutade med att Sussi som tagit honom på foder gillade honom så mycket att hon köpte honom, sedan dess har han varit sällskapshäst och är än idag, ca 27 år gammal. Han lever ett riktigt gott pensionärsliv med mycket utevistelse och stora hagar, precis som det ska vara att vara pensionär.

14485133_10153811213070759_4439900152933529085_n

38614621_10155457880025759_1118564029686611968_n

BD2A71D1-C4B9-4C52-B5C7-8FAB26450BF9

Efter jag sålt Firren hade jag en paus från hästarna. Jag behövde det men jag åkte och hälsade på honom ofta de första 3 åren, minst 2 gånger om året och alltid på julaftonsmorgonen. När Tessans mamma sen frågade om jag ville bli medryttare på en islandshäst de lånade över hösten och våren och jag provred kom suget tillbaka med besked och jag bestämde mig direkt för att jag skulle ha en egen häst igen! Jag hade en häst på prov 1 månad, Milton, ett stort halvblod som påminde mycket om Firren i sitt beteende. Han gick dock inte igenom besiktningen och lever tyvärr inte idag. När han inte gick igenom kände jag bara ”hur fan ska jag hitta en häst?” Jag hade 2 krav:
1: Jag ska kunna göra precis vad jag känner för med den utan problem, som att träna, hoppa, rida ut själv
2: Den ska vara brun med svart man, kanske blås, stjärna eller strumpor. Men den ska vara brun.
Här har ni honom. Min prickikorv, min BO <3 Det var han som tog mitt hjärta med besked och blev min. Han har uppfyllt alla krav utom att vara brun och mer därtill. Jag kunde inte tänka mig en bättre häst att ha. Han lär mig så himla mycket varje dag och han ger mig så mycket lärdom och kärlek. Han ger mig allt helt enkelt

Nu har ni fått en liten historia på mitt hästeri och hästägande kan man säga. det skulle jag kanske gjort lite mer ordentligt för länge sedan men bättre sent än aldrig. Nostalgi måndag måste man ju få ha ibland <3 Vill dock påpeka att alla 3 betyder väldigt mycket för mig. Bosse är om man ska vara sån den häst som jag alltid velat ha, en häst jagkan träna och tävla på, en häst som jag kan göra allt med <3 Firren var en utmaning jag då inte var redo för, men jag lärde mig väldigt mycket av att ha honom och jag kommer alltid att älska honom för den Kossan han verkligen var då, om man får säga så haha. Och Toppe, min älskade Toppe. Han kommer jag aldrig någonsin att glömma <3

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>